söndag 23 april 2017

En liten tår i ögonvrån

Jag har egentligen bara lyssnat på ett enda album med Lucinda Willams hennes självbetitlade album från 1988 men jag tycker att hon är riktigt bra. Albumet gavs ut på etiketten Rough Trade. Min kopia är den brittiska pressningen från 1989.

Musiken är lite melankolisk men ändå mysigt hoppfull och det känns som att hon har något att säga. Lucinda har en härlig lite sorgsen men som sagt hoppfull genuin röst. Bra ackompanjemang också med blandat akustiskt och elektriskt. Fin blueskänsla i gitarren. Gillar faktiskt skivan bättre och bättre ju mer jag lyssnar på den.

Samtliga låtar förutom den sista är skrivna av Lucinda själv. Alla texterna är tryckta på innerfodralet. Lucinda sjunger och spelar akustisk gitarr. Dessutom medverkar Gurf Morlix på bakgrundssång, gitarr, dobro, mandolin med mera, Dr. John Ciambotti på bas och Donald Lindley på trummor. Några ytterligare musiker omnämns som extra musiker bland annat på instrument som munspel och fiol.

Kanske har Louise Hoffsten hämtat viss inspiration här. Speciellt sista låten.

I just wanted to see you so bad inleder i en brett svängande snygg pop-rock-låt. Påminner faktiskt lite om Roky Ericksons Starry eyes. The night's too long har lugnare stil med blandat akustiskt och elektriskt ljud. Vacker lagom hoppfull modern country. Abandoned har en atmosfärisk stil med bra dynamik trots sitt lugn. En mycket bra refräng. Fint gitarrsolo. Big red sun blues har en dansant takt med trevligt gitarrkomp. Like a rose är mycket vacker och melodiös med akustisk komp bestående av gitarr och sparsmakad fiol. Changed the locks är en tyngre elektrisk blues komplett med munspel. Ett skramligt genuint ljud med bra dynamik och variation.

Andra sidan inleder med Passionate kisses har en positiv melodiös pop-stil. Am I too blue har en underbart tryggt tröstande varm stil i country med ett stänk av visa. Som att bli nedbäddad i en säng av ljud. Vackert gitarrspel och perfekt sparsmakat piano. Crescent city har en speciell stil med fiol och en uptempo-melodi. Viss Fraser and Debolt känsla. Side of the road har en lugnare stil men fortfarande med bra fiolslingor. Price to pay har en fin lunkande country-stil. I asked for water (he gave me gasoline) avslutas med klassisk Howlin Wolf blues. Sparsmakat med bara elgitarr, munspel och Lucindas självfulla röst.