söndag 19 juni 2011

Giganten

Om jag bara ska välja ett enda album med Elvis Presley, den störste rockartisten någonsin, så får det bli samlingsskivan A potrait in music från 1969. Den skivan innehåller både välkända och inte så ofta spelade och förekommande låtar, både tidiga rock n roll klassiker och mer innerliga ballader. Det bästa med skivan är att följden på låtarna är så bra. Det känns inte som en samlingskiva utan som ett helgjutet album. Sen gillar jag att The Jordaniers är med och körar på många av låtarna, det ger extra stämning och djup i ljudbilden.
Skivan inleds med Hound dog en riktig klassiker. Den första Elvis låt som jag minns att jag hörde och verkligen fastnade för, sen har jag varit fast. Handklappning, stark sång och grymma gitarrljud och trummor.

Jailhouse rock vill inte vara sämre. Inledningen är klassisk med det grymma gitarrljudet. Här har vi lite avslappnat piano också. Jag gillar verkligen sättet som gittarljudet liksom klingar på den här låten. Sången är fantastisk, otrolig energi men ändå melodiöst.

Trean A big hunk o loveär den första låten på skivan där The Jordaniers är med på sång. Här är pianot det dominerande instrumentet. Fint samspel mellan sång och instrument i call and answer formatet. Måste vara basen som spelar samtidigt som pianot.

(Now and then) There's a fool such as I är den fjärde låten. Här inleder den grova basrösten från The Jordaniers. Svidande gitarrer som samklingar perfekt med kören. Elvis sjunger med känsla och man verkligen lever sig in i låten.

Wooden heart är en märklig låt där Elvis sjunger en vers på tyska. Jag antar att det är en tysk låt i original. Men han lyckas ändå få till en rockstämmning. Är det dragspel man hör som dominerande instrument?

Sist ut på första sidan är Are you lonesome tonight min favorit bland de riktigt långsamma Elvis-balladerna. Låten är verkligen vemodig och längtande. Elvis har en underbar klang i rösten. Det pratade partiet är underbart sorgligt och romantiskt. "I rather go on hearing your lies than living without you" får hjärtat att brista samtidigt som det är ganska humoristiskt. Elvis gjorde ju en skämtversion långt senare där han brister ut i totalt gapskratt.

Efter att ha vänt på skivan så får vi höra It's now or never en annan favorit. Den här sången bygger på Sole mio den italienska sången. Ett underbart call and answer format. Först så sjunger Elvis och ett piano svarar sedan är det en mandolin som svarar. Sången framförs med en känsla som är otroligt stark. Kören som sjunger med emellanåt ger en mycket stämmning. Det är en ballad men med Elvis vid mikrofonen så blir det rock.

Kiss me quick kommer härnäst. En lite mer upptempo låt. Med piano och mycket bas. Någon sorts mandolin ligger i bakgrunden ibland. Tuffa trummor och basrösten från The Jordaniers ger än mer stämning.

Tredje låten blir Good luck charm. En humoristisk låt med en trevlig melodi. Fin klingande gitarr.

Devil in disguise en av mina absoluta favoritlåtar är fjärde låten. Med det underbara uppstannande gitarrriffet i introt och i början på verserna. Fina gitarrsolon och känslig röst gör låten till en av de bästa.

Guitarr man är en kul låt. Som en liten berättelse om en musiker som reser runt och vill spela gitarr. Fina gitarrljud och rasslande trummor och perfekt avvägd bas ger en avslappnad och lätt ljudbild som är oemotståndlig.

Sista låten är den konstigaste men också textmässigt roligaste låten, Us male. Men får ju anta att texten är ironiskt menad. Melodin är bra, med liknande gitarrljud som i Guitarr man. En kul rad är "leave you here in the shape of a stamp". Här visar Elvis sin förmåga att kunna framföra en sång lite dramatiskt och frasera på ett fantastiskt sätt, så att det hela tiden förblir melodiöst och rockigt.

När man lyssnat färdigt på den här skivan finns egentligen bara en sak att göra och det är att lyssna på den igen. Så bra är den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar