tisdag 23 augusti 2011

Ljuva psykedeliska toner

Heaven and Earth var en duo bestående av kvinnorna Pat Gefell och Jo D. Andrews. De gjorde ett album Refuge tillsammans 1973 på bolaget Ovation. Det är ett fantastiskt album fullt med luftig psykedelisk rock. Vackra arrangemang och bra melodier. Pat Gefell och Jo D. Andrews skrev mycket av musiken själva men tar också med en låt av Bob Dylan, en av Stephen Stills och en Elton John låt.

Pat Gefel, numera Patricia Dennison, är fortfarande aktiv som musiker och gav nyligen ut en soloplatta - Who's Watching.

Förutom Pat och Jo medverkade även en rad studiomusiker på skivan. Inspelningen gjordes på hösten 1972 i Chicago. Bland studiomusikerna fanns Charles Chittenden på gitarr, Phil Upchurch på bas, Ron Steele också gitarr, Arthur Lauer på flöjt och Don Simmons och Bobby Christian på trummor och slagverk. Strängarrangemangen gjordes av George Andrews, kanske en släkting till Jo. Hon stod för stämsångsarrangemangen.

Omslaget är häftigt och själva skiven ligger i en innerpåse som har både detaljerade uppgifter om vem som spelar på respektive låt och även sångtexter till samtliga låtar. Intressant läsning.

Ovation var ett märkligt skivbolag som under tidigt 70-tal försökte sig på quadrophonic ljud där man förmodligen skulle använda fyra högtalare istället för stereons två. En märklig uppfinning. Men man ser att formathysterin med dvd och blueray osv fanns redan för 40 år sedan. För naturligtvis krävdes specialutrustning för att kunna ta del av det nya ljudet. Tack och lov kan man spela skivan på en helt normal stereoskivspelare.

Låten Jenny skriven av Pat Gefell och Jo D. Andrew inleder skivan. Mycket lyriska elgitarrklanger avslappnat ibland och snabbt ibland ständigt annorlunda, dessutom fina trummor. Ibland låter gitarren nästan som en mandolin och ibland mer vinande. Underbara röstarrangemang som drömlikt går in i varann.

Voice in the wind skrevs av Pat Gefell ensam. Här finns lite flöjt med och stämmningen på låten är mer folkrockig. Fin stämsång och en del smakfulla stråkar.

En låt av Stills To a flame är skivans tredje låt. Mycket stråkarrangemang och mycket vacker sång. Det kommer en sekvens med ett solo på akustisk gitarr i mitten som är fantastiskt bra.

Tomorrow is a long time skriven av Bob Dylan framförs helt underbart. Man riktigt ryser. Underbart avslappnat lite nyfiket sökande piano och helt underbar stämsång. Rösterna är så olika och de blandas fantastiskt vackert. Sparsmakad fin akustisk gitarr av Pat.

Titelsången Refuge avslutar första sidan. Den är drömlik och psykedelsik. Det är Jo D. Andrews och Pat Gefell som skrivit och de sjunger respektive spelar gitarr. Det är fantastiskt hur de kan få en så djup och stämmingsfull låt med så små medel. Melodin har lite annorlunda rytmer gentemot vanliga amerikanska folksånger.

Andra sidan inleder med Sixty years on skriven av Elton John. Väldigt efektfull sång. Pat Gefell sjunger och spelar akustisk gitarr och Jo D. Andrews sjunger effektfullt i bakgrunden. Skapar en drömlik enslig men ändå varm stämning. Mycket fiol i ett parti i mitten.

Song for Craig är en glad låt skriven av Pat Gefell ensam. Börjar väldigt stämningsfullt och öppnar upp sig med fina arrangemang. Fina trummor och fin flyhänt gitarr av Pat Gefell. Rösterna blandas underbart vackert.

Tell me how to know you är skriven av dem båda. En drömmande låt sparsmakat instrumenterad. Fina ljud ur en akustisk gitarr av Charles Chittenden. Mot slutet kommer ett parti med olika gitarrljud i båda högtalerna som är väldigt stämningsfullt.

A light is shining är den enda låten skriven ev Jo D. Andrews ensam. Det är skivans mest rockiga låt med stark men ändå underbart vacker sång. Underbart vinande stämningsfull och varierad elgitarr och mycket tamburin.

Avslutar skivan gör Feel the spririt en drömlik lite skrämmande låt skriven av dem båda. Mycket fin stämningsfull och varierad sång med mycket ljud som är svåra att placera. Rösterna låter också som om de kommer från olika håll och trummorna pumpar på i slutet. Lite som Linda Perhacs eller kanske HP Lovecraft.

Sammanfattningsvis en psykedelisk pärla med gedigna ärliga och öppna arrangemang. Mycket varierande musik från det mest sparsmakade till det mest rockiga från det mest skirt ljuva till det mest ensligt skrämmande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar