söndag 11 december 2011

Gammalt och nytt på flera plan

Ett av de mer märkliga namnen på en rockgrupp måste vara Nitty Gritty Dirt Band. De spelade en blandning av bluegrass, country och rock eller pop. Kanske var det blandning som var just kärnan och att det hade med musiken bland lantbrukarna att göra. Deras första skiva kom 1967. Här tänkte jag skriva om deras fjärde Uncle Charlie and his dog Teddy från 1971 utgiven på Liberty. En förvånansvärt svår skiva att få tag på.

Nitty Gritty Dirt Band bestod av Les Thompson på bas, Jimmie Fadden på gitarr, Jeff Hanna på gitarr och trummor, Jim Ibbotson på gitarr och piano och John McEuen på banjo och manolin. Även dragspel och en del andra instrument spelade de på. Verkliga multiinstrumentalister. Allesammans utom McEuen sjöng dessutom. Mycket av låtmaterialet är skrivet av andra eller traditionella sånger men ett par låtar skrevs av gruppen själva.
Skivan inleds med Some of Shelley's blues en glad låt. Med ett både modernt och gammaldags countrysound. Trummor och bas är modernt men banjon och andra instrument låter genuint. Fin sånginsats.

Prodigal's Return låter väldigt modern, som hämtat från countrygalan i Nashville. Knappast country alltså, mer åt pophållet. Mycket effekter på gitarrljudet.

Tredje låten Cure är delvis tillbaka på det mer äkta. Fortfarande är det något med produktionen som låter för modernt och slipat. Men här är det fin sång och bra banjo.

Bästa låten så här långt är Travelin' Mood med härlig snabb mandolin och svängigt glatt munspel.

Femte låten Chicken Reel inleds med lite galen fiol. Den är löjligt kort inte ens en minut lång.

Yukon Railroad är tillbaka med det alldeles för moderna ljudet igen. Mycket fiol och lite fin långsamt svängande elgitarr mot slutet.

Livin' Without You är en behagligt lugn och sparsam låt. Fin vass fingerpickad gitarr och lite vanlig akustiskt spelad gitarr.

Clinch Mountain Backstep bjuds vi på lite snabb banjo i en härlig bluegrasslåt. Framförd på traditionellt vis förutom trummorna. Det låter riktigt bra.

Buddy Hollys Rave on skriven av hans manager Norman Petty framförs i en version som är helt underbar. Ett skoningslöst driv genom hela låten av trummor. Ovanpå det en gitarr som briljerar i små solon och ett genuint barpiano som river loss härliga slingor precis som i originalversionen. Sången är även den helt fantastisk med perfekt men ändå galen stämsång mot slutet.

Första sidan avslutas med en mycket stillsam och kort bluegrass låt Billy in the Low Ground.

Andra sidan inleds med en i sanning ursprunglig låt Jessie James framförd av Uncle Charlie som ju namngav skivan och även förkommer på bild på omslaget. Det kommer en intervju med honom direkt efter låten där hunden Teddy tilltalas.

Sedan är det dags för den stora singelhiten Mr. Bogangles. En perfekt mix av alla de genrer som Nitty Gritty gillade. Fint piano, fin sång och klassisk blugrass mandolin. Melodin är långsamt böljande minnesvärd och vacker.

Opus 36 är en instrumentell och temperamentsfull blugrass möter klassisk musik skriven av McEuen.

Santa Rosa ligger på gränsen till att låta för modern men jag gillar melodin och det förkommer fin banjo.

Propinquity har fin melodi och fin sång. Tyvärr ligger trummorna och basen alldeles för långt fram i mixen och låter alldeles för mekaniska. På tok för modernt i den aspekten. Påminner lite om Christmas vacation som är titelmelodin i filmen Ett päron till farsa firar jul.

Uncle Charlie har lite ovanligt gitarrkomp med bruten melodi och ett briljerande munspel i andra änden.

Randy Lynn Rag har grymt snabbt och varierat banjospel och lite logdanskänsla.

House at Pooh Corner återigen alldeles för modernt ljud. Men en behaglig sentimental melodi och fin sång. Handlar om Nalle Puh.

Swanee River har lite stugsittar känsla. Sista låten Spanish fandango är återigen en märklig inspelning med Uncle Charlie som gjordes redan 1963.

Jag hade höga förväntningar på den här skivan. Tyvärr lever den bara delvis upp till dem. Det finns två kanonlåtar på skivan och några stycken ytterligare med genuin country och bluegrass. Men sen kommer ett par alldeles för moderna pop-låtar hemskt producerade med hemska arrangemang och förstör helhetsintrycket. Men det är en glad och positiv skiva med fina sånginsatser och en del underbar bluegrass och driven rock så jag rekommenderar den helt klart.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar