onsdag 14 mars 2012

Positivt och medryckande

Det är alltid kul med oväntade kopplingar mellan olika band. Man kan hitta mycket ny musik på det sättet och köpa skivor som man kanske inte köpt annars. Ett exempel på detta är skivan Two suns worth med bandet Morning Glory från 1968, utgiven på Fontana. Albumet är producerat av Abe "Voco" Kesh som även producerade Blue Cheers två första album.

Morning Glory spelar i huvudsak psykedelisk musik och har fem medlemmar varav en kvinnlig sångerska. Så de är inte speciellt lika Blue Cheer. Men det finns en del hårda och galna partier på skivan så vissa likheter kanske står att finna.

Morning Glory bestod av Gini Graybeal på sång, Allen Wehr trummor, Daniel Nudelman på gitarr, Larry Gerughty på orgel, cembalo och piano och slutligen Bob Bohanna på bas och sång. Morning Glory gjorde bara den här skivan men Bohanna gjorde även en skiva med ett band som hette Pure Love and Pleasure.

Skivan spelades in i Kalifornien i Hollywood och studioingenjören var John Cale från Velvet Underground.

Först ut är låten Need someone skriven av Bob Bohanna. En riktigt bra melodi med fina gitarrslingor och trummor. Det samspelar mycket bra med Gina Graybeals och Bohannas sång som är arrangerad på ett mycket bra och omväxlande sätt. Innehåller en lång instrumentell sekvens i slutet med trummor som åker från höger till vänster och riktigt grym psykedelisk gitarr. Lustiga små pauser i låten ger den lite extra dynamik och temperament. Både vinande gitarr och riktigt distad bas förekommer.

Även nästa låt I cry är skriven av Bob Bohanna. Börjar med glad och uttrycksfull sång av Gini. Men melodin är lite mer ojämn och bryts upp på olika sätt, ganska ovanlig vers och refräng uppbyggnad. En kul och angenäm låt.

Tredje låten Hey little girl också den en Bohanna komposition. Fin sång i ett stämsångsarrangemang mellan Gina och Bohanna. Förekommer lite cembalo.

Stone good day har inte fullt så tydlig och medryckande melodin. Men de sjunger fint med kul arrangemang. En lång sekvens med bra trummor och distad bas och vinande gitarrslingor som fyller rummet. Häftiga cymballjud.

Sista låten på första sidan Even when I'm up I'm down är skriven av Daniel. En ganska långsam och lite dystrare låt än de föregående. Även skivans längsta låt. En ovanlig struktur på låten med ganska stämsång som börjar ljuvt och sedan blir mörkare och till slut går upp i falsett nästan allt till distat ackompanjemang med bl a en orgel och långa svängande distade gitarrtoner. I mitten finns ett märkligt trumsolo och bassolo. Med lite gitarr också som nästan låter lite som Quicksilver Messenger Service en stund.

Andra sidan inleds med Jelly gas flame skriven av Daniel. Lite flöjtliknande toner i inledningen. Lite mer drömsk stämning. Gini Greybeal sjunger fint och ackompanjemanget påminner kanske lite om Ultimate Spinach men värmare. Kanske också om HP Lovecraft. Nästan lite mandolinaktigt ljud på gitarren stundtals.

I see a light är skriven av Daniel och Gini Greybeal. Mer melodiöst men samma lite drömska stämning. Duett mellan Gini och Bohanna. Lite klockliknande ljud och drivande trummor och cembalo. Påminner helt klart om Ultimate Spinach.

Tredje låten är Bohanna låten Live for today. Mycket melodiös. Lite lustig struktur på ett instrumentellt parti i mitten. Men bra. Bra sångarrangemang där Gini och Bohanna sjunger och körar om vartannat.

Point of no return är det Gerughty som har komponerat. Har ett trevligt rullande gitarrljud och bra trummor. I mitten finns ett riktigt sönderbrutet gitarrljud över ett orgellikande ljud som till slut knyter upp sig själv tillbaka till grundmelodin.

Avslutar skivan gör So glad being here. Påminner mycket om första sidan. Drivande glad sång.

Sammanfattningsvis en riktigt bra skiva med grymt bra trummor, gitarr och bas i sanna psykedelisk anda. Det man också tar med sig är Gini Greybeals fina sång och både ljuva och kraftfulla röst. Mycket bra och tufft omväxlande stämsångsarrangemang genom hela skivan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar