torsdag 14 februari 2013

Härligt rökig röst

Skivomslaget ritades av Mati Klarwein en erkänd konstnär som fortfarande är verksam. Den gavs ut på Rare Earth, samma märke som Power of Zeus. Skivan jag talar om är Benediction från 1972 med gruppen Sunday funnies. Om jag förstått rätt så är "sunday funnies" den helsida med serier i en dagstidning som ursprungligen fanns med i söndagstidningen. Ordet benediction betyder i princip bön tror jag. Det här var gruppens andra och sista lp. Deras första hade ett omslag med serierutor.

Musiken beskrivs på andra håll som gospelrock och visst finns det inslag av gospel men även funk eller soul. Sångaren Richard Fidge har en härligt rökig röst. Alla utom en låt skrevs av Ron Aiken och Richard Kosinski. De spelade bas och gitarr respektive piano och orgel förutom bakgrundssång. Richard Mitchell spelade trummor.

Benediction är väl ingen superskiva men den bjuder på överlag bra låtar med trevliga arrangemang. Ljudbilden domineras av orgelspel men även bas och trummor tycker jag kommer till sin rätt. Den bra sånginsatsen måste också lyftas fram.

Skivan inleder intensivt med Get funky är en ganska tungt funkig låt med gungande bas, metalliska trummor och både röst och orgel har något rökigt över sig.

Double grace är även den en funkig låt med det varierade orgelspelet längst fram. Tempot är lite långsammare men det är fortfarande bra driv.

Two halves of a whole är en långsammare låt mer åt soulhållet. Inte fullt så rökig och mer berättande och längtande sång. Bra call and answer mellan huvudsångaren och bakgrundssångarna i slutet.

Ett skumt ekande trumsolo inleder bluesiga Keep on truckin'. Längre in i låten blir det lite mer gospelaktigt med kör och blås men det är fortfarande mycket blues över låten. Ovanligt trumspel genom hela låten och en del speciell gitarr och en aning piano.

Sista låten på sida A är Rock me lord / Friends indeed. Den första delen är väldigt lik Swing low sweet chariot med ett funkigt komp. Sen blandar de orgel och piano med en gospelinfluerad kör som får det att koka rejält. Den andra delen är betydligt mer stillsamt med innerlig sång över ett piano och en aning blås och stråkar. Hela låten är väldigt intensiv och sångaren har en dynamisk röst.

Andra sidan som är lugnare och betydligt mer soulpräglad inleds med The Four Tops-låten Reach out I'll be there i en speciell version med flöjtspel. Bra stämsång och bas.

We're all on the same side of the fence är en vacker berättande sång med piano och bra stämsång. Efter hand ökar den i tryck med lite orgel, dundrande trummor och sångaren tar i lite mer och tar fram sin rökiga soulfyllda röst.

Nästa låt Power and the glory är en glad och frejdig låt som det svänger om. Lite funk och lite gospel i en svängig blandning.

Brother John börjar försiktigt med stämningsfylld sång och lågmäld orgel. Bjuder dessutom på några välplacerade stråkarrangemang.

Sist ut på andra sidan kommer The pillow med bra sånginsats, fjädrande bas och lite flöjttoner. En innerlig soullåt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar