onsdag 27 februari 2013

Starkt med Johnny Cash

Johnny Cash gav 1964 ut albumet Bitter tears på märket Columbia. Det handlar om de orättvisor som Amerikas ursprungsbefolkning har fått utstå. Det är textmässigt album på många sätt och mycket kritiskt. Det stimulerar även nyfikenheten med sina historiska referenser. Musiken är genuin countrymusik och även i viss mån folkmusik med en del finesser i form av körer. Johnny Cash har en mycket fin och varm röst som utstrålar ärlighet. Även ljudmässigt är det väldigt genuint, bra och varierat.

Skivan är en utmärkt del av hans serie med konceptalbum där jag tidigare skrivit om Songs of our soil. Omslaget visar en stark bild på Johnny Cash.

Texten på baksidan av skivomslaget är ovanligt intressant och beskriver lite av historien hur hela kulturer försvunnit genom hänsynslöst beteende från de inkräktande européerna. Texten beskriver även helt aktuella orättvisor mot indianerna. 1964 tvingades hundratals människor flytta från staten New York från mark som var deras enligt ett avtal undertecknat av Georg Washington. Om detta handlar förmodligen skivans första låt As long as the grass shall grow. Fina berättande partier blandas med en refräng med fin kvinnlig kör som svarar Cash med en liten fördröjning.

Skivans andra låt heter Apache tears. En skör och vacker melodi med gitarr och Johnny Cashs djupa varma röst.

Custer är en riktig countrylåt musikaliskt sett, textmässigt så handlar den om general Custer.

Första sidan avslutas med The talking leaves en stillsam berättande låt med en hummande kvinnokör.

The ballad of Ira Hayes handlar om Ira Hayes som deltog i andra världskriget och var med vid Iwo Jima och reste den amerikanska flaggan. Den inleder med en liten trumpetslinga och sedan blir det melodiös countrymusik med effektfull sång och kör. Raden

the whiskey drinking indian or the marine who went to war
är talande.

Drums är en marscherande, taktfast och pampig låt i positiv bemärkelse. Johnny Cash har en fantastisk berättande och varierad röst.

Fin gitarr eller kanske bas inleder White girl. Mycket vacker melodi.

Skivan avslutas med Vanishing race. Den inleder med hummande mässande tillrop och trummor. Efter en stund sjunger Cash men fortfarande på ett mässande sätt och med bara en enslig trumma som komp. Det känns majestätiskt och både vackert och skrämmande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar