söndag 24 mars 2013

Mångsidig traditionell folkrock

Kanadensaren Gordon Lightfoot skrev många bra låtar bland annat Early morning rain som finns med på den kanadensiska duon Ian and Sylvias fjärde lp. Hela albumet tar sitt namn från låten och den gavs ut 1965 på märket Vanguard. Skivan spelades in i New York. Även Grateful Dead spelade in Early morning rain som demo i november 1965.

Ian and Sylvia bestod av det äkta paret Ian Tyson och Sylvia Fricker. Ian spelar gitarr och sjunger, Sylvia spelar autoharp och sjunger. Dessutom spelar Monte Dunn gitarr och Russ Savakus spelar bas.

Musiken är helt akustisk och drar mer åt traditionell folkmusik än folkrock. I en låt är det lite blues, i en låt lite bluegrass och i en låt en nyans av countrymusik, men mestadels folkmusik och ofta väldigt ålderdomlig sådan. Oftast är musiken glad och den är alltid medryckande, ärlig och genuin. Ska man jämföra med annan musik så ligger Simon and Garfunkel och även Peter, Paul and Mary närmast.

Skivan inleder med Johnny Cashs Come in stranger i en tappning som har mer folkmusik än country över sig. Bra duettsång och fint gitarrspel ringande.

Skivans bästa låt Early morning rain. De sjunger väldigt försiktigt och vackert. Precis lite före eller efter varann så att det blir en härlig stämning i refrängerna. Verserna sjungs mestadels av Ian. Perfekt avvägt gitarrkomp med fina lätta knäpp. Hela låten har en längtande hoppfull atmosfär.

Nancy whiskey är annorlunda i sin karaktär. Snabb och upprorisk. De spelar på alla strängar och tar i för full hals. Låten är en traditionell engelsk låt. Effektfull och överaskande temposänkning i slutet.

Awake ye drowsy sleepers för tankarna till en tidig dimmig morgon ute på tunet. De sjunger mycket av låten acapella eller till ett mycket sparsmakat ackompanjemang. Väldigt ålderdomlig till sin karaktär. Sylvia sjunger med kraft och med mycket darr på rösten.

Marlborough street blues är skiven av Ian och han sjunger även hela låten. Kompet är snabbt och bluegrassinspirerat på gitarr.

Sista låten på sidan ett Darcy farrow har en berättande traditionell känsla. Den försiktiga lätta men ändå pigga gitarren för tankarna till Mississippi John Hurt. Ian och Sylvia sjunger en bra duett.

Först ut på b-sidan kommer Travelling drummmer som skrevs av Sylvia som också sjunger främst i duetten. Flyhänt gitarrspel som mynnar ut i ett mycket bra solo. Röstarrangemangen är mycket bra och ger styrka åt låten.

Även nästa låt Maude's blues är skriven av Sylvia. Här står hon för sången som röstmässigt påminner lite om Edith Piaff. Gitarrspelet är vackert och fjäderlätt. Skivans bluesigaste låt.

Red velvet skrevs av Ian som nästan hela låten. Sylvia kommer in i slutet och trallar med klar hög röst. Det ger låten en öppen känsla.

I'll bid my heart be still sjungs helt acapella av Sylvia. En mycket ålderdomlig känsla. Det känns precis som om hon står ensam vid fäboden och sjunger ut medan det sista skymmningsljuset försvinner.

For lovin' me är den andra Gordon Lightfoot låten. En melodiös och hoppfullt framförd låt med bra röstarrangemang. Har en aning countrykänsla.

Skivan avslutas med Song for Canada skriven av Ian. En långsam men bra och stark melodi. De sjunger fint ihop till minimalt gitarrkomp med ett solo. Ibland ryser man.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar