onsdag 16 april 2014

Den andra halvan

Enda skivan med gruppen The Other Half kom ut på märket Acta 1968. Den innehåller väldigt energifylld musik. Hårt och rått. Kan kanske jämföras med Amboy Dukes, Savage Resurrection eller Mount Rushmore. Kanske lite lite Velvet Underground. De kom från Kalifornien och de spelade in i Golden State studion och Avalon Ballroom nämns på konvolutet men de påminner mer om rå New York eller Detroit musik än om avslappnad San Fransisco musik. Gitarrhjälten Randy Holden var med i gruppen han spelade senare in Population 2 och var med på tredje skivan med Blue Cheer. Övriga medlemmar i The Other Half var Larry Brown på bas, Jeff Knowlen sång munspel och gitarr, Geoff Western på gitarr och Danny Woods på trummor.

Musiken är som sagt väldigt rå och rockigt taktfast men vild och galen. En hel del garagerockskänsla men ändå väldigt psykedeliskt och avslappnat i vissa avseenden. Gitarrspelet, energin och sången är det man minns bäst. De har mycket variation i ljudbilden så det blir aldrig tråkigt. En omtalad och välkänd skiva av en bra anledning.

Introduction inleder med en massa applåder. Sen blir det skojfrisk rock med knasigt arrangerad sång, munspel och en del gitarr.

Feathered fish framförs i tuff stil med tamburin och aggresiv bas och vild sång. Rasande tempoväxlingar och en del vilda okontrollerade gitarrtoner. Detta är enda coverlåten. Det var ursprungligen en låt med gruppen Love.

Med låten Flight of the dragon lady så börjar det lika något. Väldigt bra temperamentsfylld gitarr och bra sånginsats. Ett munspel kommer in och samspelar med trummor och musiken tystnar effektfullt innan sången kommer tillbaka. Väldigt bra kombination av snabbt tempo och långsamt tempo i samma låt samtidigt.

Wonderful day är stämningsfull men samtidigt upprorisk. Körande och tung bas med mycket efterklang.

I need you inleder galet med smattrande trummor och galna rop. Sen stannar det upp med spridda gitarrtoner och viskande trummor och galen sång. Trummorna kommer igång igen och både bas och gitarr har ett rått ljud. Riktigt tung och psykedelisk gitarr med Randy Holden som surrar och gnyr i en kvalkad av toner.

Oz Lee eaves drops avslutar första sidan. En mer galopperande och poporienterad rocklåt. Sen stannar den upp och drar på med ett skumt trumkomp och tunga stötar på gitarren som växer innan låten återgår i det normala.

Bad day inleder andra sidan. Fullständigt vild. Några pianotoner men framförallt en massa gitarr spelad längst ner så att den får ett spännande dämpat ljud och galen sång.

Morning fire har ett annorlunda ljud med ett mystiskt elektroniskt ljud och mer folkmusikorienterad gitarr som spelar samma lite melankoliska toner hela tiden. Ibland tystnar den och en tuff bas kommer in. Mer normal sång.

What can I do for you är uppdelad i två versioner som kommer i följd. Först ut är The first half. Den går i väldigt långsamt tempo men den är medryckande. Den kokar ihop rejält i slutet med bra bas och gitarr.

Sist ut kommer The other half av samma låt. Inleder långsamt och lågmält men sen tystnar sången och hårda distade gitarrtoner kommer i spridda glesa skurar som tilltar i intensitet. Väldigt märklig musik men ändå musik och det är bra och härligt att lyssna på. Den vilda gitarren är avslappnad och en bit in i låten så öser Randy Holden på för fullt i avslappnad stil men ändå med full attack.

söndag 13 april 2014

Det spelades bättre boll

Ungefär samtidigt som Svenne Rubins låt Långa bollar på Bengt var populär så hörde jag en annan låt med fotbollsanknytning Det spelades bättre boll med gruppen Torsson. I texten nämns både Södra och Stadsparksvallen och sångaren sjunger på något som kanske kan vara jönköpingsdialekt. Det finns ytterligare en låt med klockren anknytning till Jönköping som heter Elmia - Jordbruksutställning.

Det spelades bättre boll fanns med på skivan Att kunna men inte vilja som gavs ut 1980 på ett skivbolag som verkar heta Klippan. Där den också spelades in. Den var första skivan med gruppen Torsson. En helt ljuvlig och egen skiva.

Musiken är tidlös med ett skönt sväng och bra rock n roll-känsla. Texterna är lite otvunget humoristiska och ganska berättande. Det är bra variation i de flesta låtarna och närvarokänslan är total. Musiken är genuin, fullständigt äkta och kul att lyssna på med massvis med fin gitarr. De blandar rock med lite reggie i två låtar. Ska man jämföra med andra band så skulle jag vilja ta upp surfmusik och svenska band som Caretakers, Falmingokvintentten och kanske Spotnicks men även Richie Valens och The Lively Ones eller The Impacts. En annan grupp som man tänker på med de fina gitarrtonerna är Creedence Clearwater Revival.

Torsson är fortfarande aktivt som band. Ursprungligen bestod de av Hans Dalén på trummor, orgel och gitarr, Christer Lundahl på bas och gitarr, Ingemar Wiberg på gitarr och kör, Bo Åkerström på sång, gitarr, xylofon och kör.

Jag minns en gammal bil inleder plattan. En tuff rocklåt med en massa bra gitarr, ett stabilt komp och en medryckande melodi. Texten är tydlig och lätt att hänga med i refrängen. Mot slutet kommer ett annat instrument in som kan vara en orgel eller något annat ljust och dämpat. De river av ett distat solo mot slutet på gitarren.

Älgjakten är en lugnare historia i reggietakt med mjukt komp.

Det spelades bättre boll känner man igen direkt på de inledande pigga gitarrtonerna som ljuder avslappnat.

Bussen till Stadsparksvallen avgick tjugo i sex jag hade med mig min pipa och ett paket kex
Fullständigt underbart. Gitarren svarar på versraderna och ibland är det mer bas och ibland ljusare. Alltid sprucket och knorrigt ljud. Solot på giatrren inleds med orden
nä, nu jävlar
brilljant. Refrängen med Gunnar Nordahl och gräsplanen hemmma vid är också roligt.

Tivoli är en sorts berättande reggielåt utan någon direkt vers eller refrängstruktur. Bra gitarrspel med ett bra solo.

Första sidan avslutas med låten Assar höll ett tal. En dansant countrylåt med ljusa pedal-steel gitarr toner. En väldigt lång instrumental inledning. Texten är en lång berättelse.

Andra sidan inleder med Sverige en melodiös låt som är snabb men ändå avslappnad. En del fin hummandekör och varierat behagligt gitarrspel.

Turistinformation är också en lite snabbare låt med glatt komp.

Den italienske dansläraren är en långsammare låt. Spuckna längtande gitarrtoner i lunkande dansant takt. En instrumentell låt.

ELMIA - jordbruksutställningen är en berättande låt i ganska snabbt tempo med pumpande bas och trummor och en pigg gitarr. Ett grymt gitarrsolo med bluesig slide kommer oväntat i slutet.

Avslutningen med låten Hunden och flickan och jag är mer visliknande. Börjar lågmält, knappt hörbart och växer undan för undan. Böljande och behagligt men balanserar farligt nära dansbandstakter men de klar sig galant. En instrumentell passage är ljuvlig med akustisk gitarr som spelas på mandolinsätt.

torsdag 10 april 2014

Ofläskig partyrock

Det var tredje gången gillt för Rod Prince och Todd Potter när de som en del i kvartetten Sirius gav ut ett album som hetter Rising på etiketten Elcric Flow. En möjligen privatpressad platta men jag är inte säker på det. De hade tidigare varit i gruppen Bubble Puppy som gav ut en skiva 1969 på International Artists och senare 1971 gav de ut en skiva med gruppen Demian.

De var från Texas och all deras musik spelades in i Texas utom Demian plattan. Sirius som jag ska skriva om här gavs ut 1979. Den består av välproducerad funk, blues, countryrock och hårdrock med viss psykedelisk känsla i gitarrerna ibland. De påminner lite om Allman Brothers i två låtar, sen påminner de löst om 70-talsfunk och glad positiv musik t ex Queen, Deep Purple. Men det som gör skivan extra bra är att det aldrig blir fläskigt som Deep Purple och Queen och att deras gitarrspel, sång, trummor och bas är väldigt bra och varierat. Två leadgitarrister ger mycket dynamik. Det man kan vända sig mot är väl att den är väldigt modern i ljudet men deras positiva känsla, medryckande melodier och spel på gitarrer, bas och trummor väger upp detta på ett bra sätt.

Sirius bestod av Todd Potter på gitarr och sång, George Rarey på bas, slidegitarr och sång, Rod Prince på gitarr och sång samt Mark Evans på trummor och slagverk.

Första låten Runaway bay inleder soligt och positivt. Bra sånginsats, bra trummor och funkig bas och gitarr. Väldigt medryckande melodi. En bit in i låten så bryter de loss i lite jamming som går över i andra låten Girl you take me higher. Även den en positiv och medryckande låt. Väldigt fin vinande gitarr. Lite mer eftertänksam känsla och cool bas. Ett långt solo i slutet är väldigt bra.

No idea en stuffande låt med stabilt funkigt komp men väldigt bra varierad gitarr i olika mellanspel. Maffiga trummor och fin sånginsats. Melodin har fina lyft och växlingar.

Best of me en bra lagom sorgsen men hoppfull melodi med ett kul uppstudsigt basriff som samspelar fint med trummorna. Sånginsatsen är själfull. Medryckande tempoväxlingar som känns väldigt naturliga och bra.

A-sidan avslutas med vild blues i låten Guacamole rock n roll. Gitarren vänder ut och in på sig själv i vilda sköna solon. Trummorna och basen hänger på. Sångaren är vild, galen och väldigt bra i sitt uttryck. Melodin påminner om Muddy Waters klassiker Hochie cochie man. En väldigt energirik låt som aldrig blir fläskig.

Andra sidan inleder med Girl like you. Melodin har fina variationer och bra växlingar. Häftigt gitarrspel med härliga spruckna toner. Basen är stadig och trummorna har ett fint ljud.

Litany är lite mer åt hårdrockshållet. Är väldigt positiv men den blir inte fläskig eller pompös som det lätt blir i det här facket. Bra sånginsats och bra marscherande trummor och bas. Väldigt flinkt gitarrspel med omväxlande trummor. Bra växlingar i tempo och temperament.

Wringin' your hand är lite stillsammare och mer öppen och utforskande i sin stil. Mycket bra omväxlande gitarr och skoj trummor. En slidespel på gitarren som har lite country, blues och Allman Brothers över sig.

Now I'm home fortsätter i en härlig frisk countrystil nästan lite American Beauty med Grateful Dead eller kanske New riders of the Purple Sage över det.

Sista låten heter Smile at me. Inleder med häftigt gitarrspel med bra pauser. Sången och melodin är positiva och medryckande. Det varierade gitarrspelet är en stor behållning.