En musikalisk familj

Jag hörde talas om gruppen The Staples, eller The Staple Singers, från början för första gången när jag såg The last waltz på TV, filmen om The Bands avskedskonsert 1976. I ett extranummer speciellt inspelat för filmen sjunger The Staples låten The weight ihop med The Band. En underbar version. Sen fick jag upp ögonen för att det är en av The Staples nämligen Mavis Staples som sjunger Christmas vacation som spelas under förtexterna och den galna tecknade filmen som inleder klassikern Ett päron till farsa firar jul från 1983.

Allt detta fick mig att undra över vad de gjort mer. Tyvärr så har det visat sig vara ganska svårt att hitta deras lp-skivor trots letande i många skivbackar på mässor och begagnataffärer. Förra året gav Mavis Staples ut ett soloalbum One true vine och 2012 uppträdde hon på Linköpings Jazz och blues festival. En helt fantastisk konsert. Med en mycket fin hyllning till Levon Helm och mycket själfull sång.

Jag skulle vilja säga att deras album från 1975 Pass it on är lika bra men det kan jag tyvärr inte säga. Det är producerat av Curtis Mayfield som också medverkar på gitarr. Dessutom medverkar Phil Upchurch på gitarr och ger en del coola funkiga toner. Hela familjen Staples är samlad med Pop, Mavis, Cleo och Yvonne. Allt detta talar för något bra. Men det blir väldigt modernt ljudande soul med ett groove men utan någon direkt melodi och med väldigt slätt ljud. Tyvärr inte speciellt mycket stämsång. Påminner egentligen om all modern soul som t ex Michael Jackson eller Whitney Houston.

The real thing inside of me väldigt långsamt och melodilöst men mycket känsla i sången som endast framförs av en i gänget.

Take your own time fortsätter i en melodilös men lite snabbare funkig stil.

Sweeter than the sweet har lite mer tempo och melodi. Ganska funkigt och det är fler som sjunger.

Love me, love me, love me fortsätter den mer melodiösa stilen. Här påminner engagemanget i sången stundtals lite om Janis Joplins mer soulinfluerade låtar.

Andra sidan inleder med titellåten Pass it on. Har lite mer gitarrspel och Pop Staple är med och sjunger. De får till en del cool funk.

Making love fortsätter i en funkig stil.

Take this love of mine är ganska discoinfluerad och låter som Bee Gees på 70-talet. Avslutningen är rätt bra med engagerad bra sånginsats och en del cool orgel.

Sista låten är Precious, precious. Är annorlunda med mer pianoinfluerat komp. Starkare melodi. Dröjande och längtande känsla. Hade varit gjord på 60-talet så tror jag att den varit riktigt bra. Faktiskt lite The Band känsla. Fin avslutning på skivan.